Ett ärende kan inledas genom att vi som myndighet påbörjar/tar initiativ till ärendet eller genom att en utomstående (student eller annan) kommer in med en anmälan eller ansökan av något slag. Det krävs som huvudregel inte att en anmälan eller ansökan är undertecknad av avsändaren. Vi ska därför inte helt allmänt ställa krav på undertecknande, utan det är först om vi tycker att det behövs i ett visst fall som vi kan kräva att avsändaren på något sätt bekräftar handlingen. Det kan ske på olika sätt, t.ex. att vi tar kontakt per telefon eller e-post eller ber avsändaren om ett undertecknande. 

Det är vi som myndighet som ansvarar för att ett ärende blir tillräckligt utrett. Vi ska ställa frågor till part om det behövs förtydliganden. Om vi får uppgifter på något annat sätt än genom en handling är vi skyldiga att så fort som möjligt dokumentera dem (genom att göra en sk tjänsteanteckning), om uppgifterna kan ha betydelse för ett beslut i ärendet. Av dokumentationen ska det framgå när den har gjorts och vem som har gjort den. Allt material som har betydelse för ett beslut i ärendet ska vi se till att parten får ta del av och får möjlighet att yttra sig över innan beslutet fattas. Detta gäller före alla beslut i ett ärende, dvs inte bara det slutliga beslutet utan även beslut under handläggningen, t.ex. ett beslut att utse en sakkunnig i ett ärende. Det finns vissa undantag från skyldigheten att kommunicera material med part, bl.a. om sådan kommunikation skulle vara uppenbart obehövlig. Vi behöver inte heller kommunicera material i ärenden om antagning till eller betygssättning inom utbildningen. 

Beslut kan fattas av en befattningshavare ensam, av flera personer gemensamt eller automatiserat.

För varje skriftligt beslut ska det finnas en handling där det ska framgå vilket datum beslutet har fattats, beslutets innehåll, vem som fattat det, vem som varit föredragande och vem som deltagit i den slutliga handläggningen utan att delta i själva beslutet.  

Under vissa förutsättningar finns det möjlighet att ändra ett beslut som blivit fel. 

Innan ett beslut på något sätt är meddelat kan det ändras utan att några särskilda förutsättningar måste vara uppfyllda. 

Efter meddelande/expediering, tex efter att ett betygsbeslut registrerats i Ladok eller meddelats via Canvas eller på annat sätt, får ändring bara ske under vissa omständigheter. 

I vissa fall gäller att ett fattat beslut får ändras och i andra fall måste ett beslut som blivit fel ändras.  

Om ett meddelat beslut innehåller ett uppenbart fel och felet beror på ett skrivfel, räknefel eller liknande får beslutet rättas både till fördel och nackdel för den som berörs av beslutet. Att felet ska vara uppenbart betyder att i princip vem som helst som tittar på handlingarna i ärendet ska kunna se att det har blivit fel.

Om ett beslut är felaktigt på grund av att det har tillkommit nya omständigheter eller av någon annan anledning får beslutet ändras. Beslut som till sin karaktär är gynnande för den enskilde får dock bara ändras till den enskildes nackdel om beslutet innehåller ett återkallelseförbehåll, att tvingande säkerhetsskäl kräver att beslutet ändras omedelbart eller att den enskilde lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter som gjort att beslutet blivit fel. Ett beslut som är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende på grund av tillkomsten av nya omständigheter eller av någon annan anledning och som kan ändras snabbt och enkelt utan att det blir till nackdel för någon enskild part måste ändras. 

Tänk på att studenten eller annan part måste få möjlighet att inom en bestämd tid yttra sig innan ett beslut om rättelse eller ändring fattas.

Huvudregeln är att beslut om ändring fattas av samma beslutsfattare som tog det ursprungliga beslutet. 

Om någon påstår att anställd vid Lunds universitet har lämnat ett muntligt besked angående något, så är utgångspunkten att den personen på något sätt måste kunna visa att det som han eller hon påstår har sagts faktiskt har sagts. Generellt är även muntliga beslut från myndigheten bindande, men det kan vara svårare att visa att det faktiskt finns ett beslut och vad beslutet innehåller. 

Vid handläggning av ärenden vid universitetet ska de anställda uppfylla regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Det finns med anledning av detta regler om jäv i förvaltningslagen som anger att den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen av ett ärende på ett sätt som kan påverka beslutet är jävig under vissa förutsättningar. Omständigheter som kan vara jäv är t.ex. om en anställd eller någon närstående är part i ärendet eller annars kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning, eller om det finns någon annan särskild omständighet som gör att dennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas. Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska myndigheten dock bortse från jäv. 

Den som är jävig får inte ta del i handläggningen av ärendet och inte heller närvara när ärendet avgörs. Den som känner till en omständighet som kan antas göra denne jävig ska omedelbart anmäla detta till myndigheten. Om fråga om jäv har väckts mot någon och personen inte har kunnat ersättas, ska myndigheten snarast fatta ett formellt beslut i jävsfrågan.

Den enda prövningen vi ska göra är att avgöra om överklagandet har kommit in i rätt tid. Se mer om hur överklagande hanteras i universitetets Riktlinjer för överklaganden. 

Om en person har särskilda skäl för att skjuta upp starten med studierna ska universitetet som huvudregel besluta om anstånd. Särskilda skäl kan vara sjukdom, vård av barn eller andra särskilda omständigheter. Studiestarten kan skjutas upp i som längst 18 månader om det inte finns särskilda skäl för en längre tid. 

Att neka anstånd om personen har särskilda skäl kan vi i princip bara göra om utbildningen ska läggas ner och det därför inte finns möjlighet att påbörja den senare. Om vi nekar anstånd ska vi informera personen om att beslutet går att överklaga (till Överklagandenämnden för högskolan) och hur man i så fall ska göra. 

Om en person har särskilda skäl för att göra ett uppehåll i studierna ska universitetet som huvudregel fatta ett beslut om studieuppehåll. Särskilda skäl kan vara sjukdom, vård av barn eller andra särskilda omständigheter. Ett beslut om studieuppehåll innebär en platsgaranti för studenten att fortsätta sina studier vid ett särskilt utsatt datum. Beviljas inte ansökan kan studenten självklart ta ledigt från studierna ändå, men har då inte rätt till en garanterad plats på utbildningen vid ett visst datum utan först när det finns en ledig plats.

Nej, det finns inte några sådana begränsningar. 

Innehållet i kursplanen är bindande både för studenterna och för universitetet. Det betyder att universitetet inte kan göra undantag från kursplanen. Vill man göra undantag från det som står i kursplanen måste först själva kursplanen ändras av behörig beslutsfattare. 

Det finns ingen absolut rättighet för en student att få skriva en tentamen på annan ort. Men mot bakgrund av regeln om myndigheters serviceskyldighet i förvaltningslagen kan det finnas anledning för universitetet att erbjuda en sådan möjlighet. Observera att universitetet inte får ta ut någon avgift om studenten tillåts tentera på annan ort än den normala tentamensorten. 

Ja, under vissa förutsättningar. En student som har underkänts på två prov på en kurs eller en del av en kurs har rätt att få en annan examinator utsedd, om inte särskilda skäl talar mot ett sådant byte. Särskilda skäl kan t.ex. vara att det inte finns någon annan lärare som är utsedd som examinator i aktuellt ämne vid universitetet. 

Det antal tillfällen som en student får skriva ett prov eller göra en praktik är som huvudregel obegränsat. Universitetet kan dock själv besluta om en begränsning om universitetet bedömer att ett obegränsat antal tillfällen leder till ett orimligt slöseri av universitetets resurser. Det måste alltså finnas verkliga resursskäl för att antalet tillfällen ska få begränsas. Antalet måste i så fall bestämmas till minst fem om begränsningen gäller antal provtillfällen och minst två om det gäller praktiktillfällen. En sådan begränsning ska framgå av kursplanen för kursen.  

Betygsbeslut kan inte överklagas, men det går att begära ändring (omprövning) av beslutet. Det är examinatorn som beslutar om ändring (omprövning). 

Det finns inte några regler i högskoleförfattningarna om vilket språk en utbildning ska ges på. De flesta kurser ges på svenska, men det är också vanligt att kurser ges på engelska eller andra språk. Om en kurs ska ges på ett annat språk än svenska, måste det regleras i kursplanen och studenterna ska informeras i god tid före kursstart om att kursen ges på ett annat språk. Om det följer av kursens mål att studenterna t.ex. ska uppnå vissa kunskaper i engelska eller visa förmåga att kommunicera på detta språk inom kursen, måste studenterna vid examinationen också svara på engelska. I annat fall riskerar de att underkännas.