Daniela Wolfe känner varsamt på den gravida magen och på barnet som ligger där inne. Det växer som det ska och mamman mår bra och är frisk. Daniela Wolfe tar snart examen från barnmorskeprogrammet och får äntligen börja arbeta med det yrke som hon drömt om i hela sitt liv.
– Det har varit en ynnest att få följa mina gravida kvinnor! Så fantastiskt fint att se dem växa – antingen in i föräldrarollen för första gången, eller som omföderska med en ny medvetenhet eller önskan.
Fjärde terminen med projektet
Daniela Wolfe är en av åtta studenter som varit med i projektet Barnmorska hela vägen. Hon tycker att projektet har gjort relationen mellan henne och de gravida kvinnorna mycket tryggare och gynnat hennes eget lärande genom att hon kontinuerligt behövt förhålla sig både till det normala och det komplicerade under kvinnornas graviditeter, förlossningar och eftervårdstider.
Det är fjärde terminen som projektet körs och arbetslaget har lärt sig lite på vägen. Ursprungligen var det Li Thies-Lagergren, lärare på barnmorskeprogrammet, som la fram förslaget att utveckla undervisningen mot framtidens förlossningsvård med fokus på kontinuitet.
– Den här vårdmodellen har inte gjorts på något annat universitet i Sverige på det här strukturerade sättet och det var en stor utmaning att anpassa alla aktiviteter till det nya upplägget, säger hon.
Driver projektet tillsammans
Tillsammans med kollegan Maria Ekstrand Ragnar har hon drivit projektet som blivit alla lärares gemensamma “bebis” inom barnmorskeprogrammet. Li Thies-Lagergren har jobbat många år på förlossningen och Maria Ekstrand Ragnar har sitt huvudsakliga ursprung i mödravården. De kompletterar varandra väl och beskriver sig själva som ett gammalt strävsamt par som fyller i varandras meningar. I början var de superambitiösa och hade orimliga krav på allt som studenterna skulle hinna med inom projektets ramar. Nu, med fjärde terminens studenter, har de hittat en mer rimlig nivå.
– Det är lite som när man får sitt första barn – då ska det vara tygblöjor och hemlagad barnmat. Med med nästa barn blir man mer realistisk och använder up-and-go blöjor och köper mat på burk, ler Li Thies-Lagergren.
Viktigt med informationsspridning
Med 72 olika mödravårdsplaceringar och sex förlossningsavdelningar i Skåne och Halmstad, har lärarlaget lagt mycket tid på att informera studenter, handledare, verksamhetschefer och blivande föräldrar. De har lärt sig att de behöver få projektet sanktionerat från högsta topp och ständigt pumpa ut information för att det ska ha en chans att sippra ner hela vägen i vårdapparaten. Men de är jätteimponerade av hur studenterna har blivit mottagna och den nyfikenhet de har mötts av, trots att Region Skåne är en pressad organisation.
Bästa yrket man kan ha
Det riktigt lyser av engagemang från både Li Thies-Lagergren och Maria Ekstrand Ragnar när de pratar om projektet och det är tydligt att de tycker att barnmorskeyrket är det bästa man kan ha.
– Det är en gåva att få träffa människor i viktiga skeenden i livet – oavsett om det handlar om förlossning eller att avbryta en graviditet. En födsel kan nästan göra en religiös – det är så obegripligt fint, samtidigt som något extremt fysiskt händer mitt framför ögonen på dig, berättar Li Thies-Lagergren.
Resurser och utvärdering behövs
Projektet är något som har lagts utanpå ordinarie undervisning och hittills har det varit frivilligt för studenterna att delta. Ungefär en tredjedel av klassens trettio studenter brukar tacka ja. Det finns en önskan att utöka och permanenta projektet, men lärarteamet behöver dels mer resurser, dels vill de göra en utvärdering ur ett forskningsmässigt perspektiv innan de går vidare. Tillsammans kommer de att skriva vetenskapliga artiklar och har redan börjat intervjua studenter, handledare och de föräldrar som medverkat.
Även om resultaten ännu inte är färdiga märker de att studenterna har fått en större holistisk förståelse för den gravida kvinnan och för vad föräldrarna går igenom, relationen med barnmorskestudenten verkar ha inneburit en större trygghet för den blivande mamman.
– Det känns viktigt att vi nu har skapat en forskningsstudie utifrån vårt pedagogiska projekt och att modellen kan komma att bli barnmorskeprogrammets profil i framtiden, beroende på vad resultaten visar. Det är just vår starka tro på den här vårdmodellen som hela tiden varit vår drivkraft, avslutar Maria Ekstrand Ragnar.
