På en innergård, lite undangömd bakom Raoul Wallenberginstitutet, ligger byggnaden Tryckeriet som tillhör Juridiska fakulteten. En trappa upp finns föreläsningssalar, bland annat en som är inredd som en äldre domstol där studenterna kan öva rättegång. Högre upp finns vindskontoren med snedtak och utsikt över Lunds taknockar. Här jobbar Patrik Lindskoug, docent och universitetslektor, föreståndare för Affärsrättsligt centrum vid Lunds universitet, ACLU, samt vicedekan vid fakulteten. Och numera även prisbelönad pedagog.
Han började sin bana inom juridiken direkt efter lumpen då han fick anställning på Bra böckers förlag i Höganäs.
– Vi jobbade med tryckerier i hela Europa och jag fick åka runt i länder som Spanien, Tyskland, Tjeckien och förhandla kontrakt. Det var vansinnigt roligt och mitt intresse för affärsjuridik väcktes där, men jag kunde egentligen inte så mycket och kände att jag ville fatta processerna bättre, säger han.
”Jag har helt lämnat powerpoint”
Tanken var att han skulle plugga några år och sedan återvända till näringslivet. Så blev det inte. I stället stannade han kvar inom akademin, disputerade 2004, gled in på affärsjuridik, jobbade några år som lektor vid Copenhagen Business School och återvände till Lund 2019.
Undervisningen ser han fortfarande som en viktig del av jobbet och han håller, enligt egen utsago, ”stenhårt” fast vid den del av grundutbildningen som rör sakrätt och insolvensrätt. En av hemligheterna bakom god pedagogik tror han är att alltid försöka se undervisningen ur studenternas perspektiv.
– Jag brukar fundera på hur jag själv hade reagerat om jag hade fått materialet presenterat på ett visst sätt. Till exempel har jag helt lämnat powerpoint. Det är jättebra när man håller en presentation, men värdelöst inom undervisningen eftersom man blir så bunden till formen. I stället använder jag penna, whiteboard och diskussion.
Att se polletten trilla ner
Efter många år i föreläsningssalen har han lärt sig vad som funkar och vad som inte gör det. Humor, passion för ämnet och ett stort engagemang är viktigt, liksom att alltid lyssna på studenternas feedback. Utmaningen är att undervisa på ett sätt så att alla kan tillgodogöra sig kunskapen.
– ”One size fits all” har jag aldrig trott på. Alla har olika referensramar och lär sig på olika sätt. Det absolut svåraste med att vara lärare är att fånga in alla.
Att lägga ner mycket omsorg på sin undervisning är självklart för Patrik Lindskoug. Utan förberedelser blir man ingen bra pedagog. Och det är utan tvivel värt allt slit i slutändan.
– Att stå i salen och se polletten trilla ner hos studenterna är fantastiskt. Det är lika givande varje gång när de ställer de vidare frågorna och jag märker att jag har lyckats förmedla något.
Vill se en stärkt ställning för pedagogiken
Att forskning länge har haft en starkare ställning än undervisning när det gäller meritering är något som Patrik Lindskoug hoppas och tror håller på att förändras. Han sitter med i styrgruppen för projektet om pedagogisk meritering som väntas bli verklighet under 2024.
– Det tar lång tid att förändra den här obalansen, eftersom det genom århundraden har varit det som skrivs och tänks som har varit det viktiga. Det har också att göra med att det är oerhört svårt att mäta pedagogik om man jämför med antalet publicerade artiklar eller antalet citeringar. Nu ska vi givetvis inte förminska forskningens betydelse, det handlar absolut inte om det, utan det viktiga är att lyfta pedagogikens anseende. Och balansen är på väg att förbättras, pilarna pekar i rätt riktning tycker jag.
