Emma Johansson, forskare i hållbarhetsvetenskap, Lund University Center for Sustainability Science, är en av talarna under dagen.
På vilket sätt har du använt konsten som forskningsmetod?
Min forskning har till stor del handlat om landgrabbing, vilket innebär att stora företag köper upp mark i fattiga länder i syfte att exploatera den. Det är ofta svårt att i ord beskriva de komplexa konsekvenser som landgrabbing innebär för befolkningen. När jag åkte till Tanzania första gången som masterstudent, träffade jag en konstnär som lärde mig måla Tanzanianska tinga-tinga tavlor. Det mötet resulterade i att jag fick idén att måla tavlor med massajer, fiskare och bönder i områden med landgrabbing. Egentligen är grunden traditionell kvalitativ forskning, men jag har kompletterat den vetenskapliga texten med att uttrycka resultatet genom måleri. Genom bilderna kan väldigt komplexa processer beskrivas mellan människor, aktiviteter och naturresurser.
Vad har du mött för reaktioner?
Helt ärligt fick jag först inte mycket uppbackning, utan istället en känsla av att många tyckte att idén var konstig och att det inte var riktig forskning. Men mina handledare stöttade mig, vilket gjorde att jag valde att fortsätta. När jag kom hem med sex tavlor gjorda tillsammans med deltagare från byarna, upptäckte jag att många av mina kollegor blev intresserade och det blev ett naturligt sätt att berätta om min forskning, även för människor utanför universitetsvärlden.
Hur har du använt tavlorna?
Jag har använt mig av tavlorna i undervisning av studenter, på konferenser, utställningar eller i andra sammanhang där man är intresserade av den här typen av frågor. De flesta sätter sig inte och läser en vetenskaplig artikel, därför blir det visuella sättet att kommunicera väldigt viktigt.
Tror du att forskare vid LU är redo för nya sätt att kommunicera forskning?
Jag har känt en frustration över av att forska om något som jag brinner för, men som är svårt att kommunicera utanför den akademiska bubblan. Eftersom jag själv målar, låg det nära till hands att uttrycka mig genom konsten. Alla som känner att det brådskar att skapa förändring och vill nå ut bredare, kanske behöver fundera på andra sätt att nå en större massa. Jag tror absolut att det finns relevans för många olika discipliner av att använda sig av konstnärliga uttryck, för att kunna bryta igenom med kritisk forskning. På mötet den 24 november, finns det möjlighet för alla att bli inspirerade av detta!
För mer information och anmälan till kulturmötet: Tinder för kultursamverkan.