Livsmedelsberedskap är ett ämne som tas upp av forskare från LTH i Almedalen i sommar, och en av deras reflektioner är att lokala odlingar av grödor som inte behöver transporteras långa sträckor är viktigare än frystorkad mat i ett förråd.
En av dem som arbetar med beredskapsfrågor vid LTH är Per Becker. Han är professor i riskhantering och samhällssäkerhet och berättar att i en tid av kris eller krig så kommer vi äta det som finns tillgängligt. Vi har inga specifika lager av ”krismat”.
– Vår beredskap är byggd för små bortfall, inte långa perioder utan tillgång till mat, säger han.
Att planera maten i tider av kris hänger nära samman med annat beredskapsarbete.
– Alla delar hänger ihop, och om en kugge i systemet slås ut upphör en annan också att fungera. Exempelvis om elen försvinner så kan vi inte leverera dricksvatten, eller om vägnätet raseras så kan vi inte komma fram med livsmedelstransporter.
Per Becker förklarar att livsmedelsberedskap är en fråga som är mycket större än vilken mat som ska ätas.
Det håller Fredrik Nilsson med om. Han är professor i förpackningslogistik och hans forskning handlar om att hitta nya sätt att förpacka livsmedel, transportera mat och utforska innovativa lösningar för logistik och distribution.
Enligt Fredrik Nilsson är en av de stora utmaningarna hur maten ska förvaras och nå befolkningen.
– Ett modernt och cirkulärt system för mat inkluderar smarta förpackningslösningar och lokala livsmedel som inte behöver transporteras långa sträckor för att komma till människorna som ska äta den, säger han.
De tekniska lösningarna är också en del av beredskapen, och redan idag finns teknologi som inte kräver kyla för att förvara livsmedel i händelse av elbortfall.
– Men vi behöver hitta fler smarta lösningar även för framtidens råvaror – så att vi kan producera på sommaren och ha tillgång till färska grödor på vintern utan att behöva kylförvara.
Fredrik Nilsson lyfter även att den regionala strukturen för att odla grödor lokalt kan förbättras.
– Vår självförsörjningsgrad måste öka och ett sätt är att lära oss mer om odlingsbara grödor för olika temperaturzoner. Vad kan vi odla i södra Sverige som kompletterar det vi kan odla i norra delen av landet?
Men vilka är framtidens grödor som vi ska äta i händelse av en kris? Anna Fureby forskar om hållbar livsmedelsproduktion och bioprocesser. Hon är professor i livsmedel och läkemedel, och i likhet med Per Becker säger hon att maten inte kommer se annorlunda ut vid en kris.
– Det vi måste fokusera på – och det behöver vi göra oavsett om vi är i en kris eller inte – är att ta till vara hela råvaran. När vi får ont om resurser är det viktigt att det vi odlar används fullt ut.
När råvaror från närproduktionen har tagits till vara träder forskarna inom livsmedelsutveckling in och jobbar vidare med det som blir över.
– Man kan säga att vi uppgraderar livsmedelsproduktionens råvarurester, säger Anna Fureby.
Det kan handla om fermentering, där maten konserveras med hjälp av mikroorganismer, eller om att ta tillvara sidoströmmar i jordbruket, som att utveckla nya livsmedel från de delar av en planta som normalt sett inte skördas.
Bioprocessernas teknologier behöver vara bärkraftiga och konkurrenskraftiga, och möjliga att ställa om så att de också fungerar i en krissituation.
– Det är nödvändigt att ha en klar bild av vilka anläggningar vi har som snabbt kan ställa om sin produktion. Det behöver förberedas och planeras i fredstid så att produktionen kan anpassas när det behövs.
Både kris och krig kräver beredskap, men Anna Fureby tydliggör att vi också måste tänka på klimatberedskapen.
– Förutsättningarna att odla blir annorlunda som en följd av klimatförändringarna. Det kan leda till att livsmedelsproduktionen behöver anpassas på längre sikt, som att odla grödor som kräver mindre i form av bevattning och bekämpning.
Men självklart ska framtidens mat också vara god och näringsrik.
– Förutom att råvarorna bör vara klimatanpassade och lagringståliga, strävar vi som forskar med bioprocesser också efter att maten ska vara nyttig, funktionell, se aptitlig ut och smaka gott, säger Anna Fureby.
