Debatt: Hur ska LU undvika att missa även framtida utsläppsmål?

Lunds universitet har med bred marginal missat sitt mål om halverade koldioxidutsläpp från den egna verksamheten under 2023 jämfört med 2018. Det framgår ur redovisningen av miljöledningsarbetet 2023 och har rapporterats i olika medier (bland annat LUM 1/2024).

Universitetsledningen verkar dock ta ganska lätt på de missade utsläppsmålen, åtminstone får vi det intrycket från olika intervjuer, till exempel i LUM 1/2024 och Lunda­gård 2/2024. 

Särskilt saknar vi ett tydligt uttalande om vilka planer LU har för att framöver uppnå de stora utlovade utsläppsminskningarna. LU har undertecknat Klimatramverket 2019 och åtagit sig att minska sina kol­dioxidutsläpp med 16 procent varje år för att vara i linje med Parisavtalet 2030. ­Hittills har vi sett på sin höjd marginella minskningar och det finns alltså ett stort glapp att hämta in. Tror ledningen verkligen att detta mål fortfarande kan uppnås, vilka åtgärder krävs i så fall och hur ska de genomdrivas?

Vi är nog alla överens om vikten av hög kvalitet i forskning och utbildning, inte minst för att nå ett hållbart samhälle, och det kan utan tvekan förekomma målkonflikter med högt ställda miljömål. Å andra ­sidan kan man argumentera för att universitet ska gå före och vara goda exempel med den egna verksamheten: Om inte vi lyssnar på – och agerar enligt! – forskarnas varningar, varför ska då resten av samhället göra det? 

LU gör också redan mycket för att öka hållbarheten i den egna verksamheten. Men det är lite symptomatiskt att man uppnår aktivitetsmål (exempelvis genomförda ­utredningar eller projekt) medan det är svårare att uppnå effektmål (exempelvis konkreta utsläppsminskningar). 

Exakt vilka miljömål LU ska ha för den egna verksamheten och vilka åtgärder som ska ta oss dit är svåra frågor – och vi påstår inte att vi har svaren på dem. Men oavsett vilka målen är, anser vi att det är viktigt hur vi arbetar med dem och vilka budskap detta sänder ut.

I synnerhet vänder vi oss mot att sätta väldigt ambitiösa miljömål som man sedan inte når, utan att det får några konsekvenser. Detta är ett alltför vanligt sätt att undvika att faktiskt göra något inom miljöområdet och som universitet bör vi vara bättre än så. Om ledningen inte avser att vidta åtgärder som realistiskt kan leda till att målen för 2030 uppfylls skulle det vara ärligast att justera målen. Då undviker man att skicka signaler om att miljöproblem kan sopas under mattan genom att lova sådant man inte har en realistisk möjlighet att kunna leverera.

Ruth Pöttgen, universitetslektor vid avdelningen för partikel- och kärnfysik

Martin Leijnse, professor vid avdelningen för fasta tillståndets fysik 

Svar: 

Utreder interna flygavgifter och enklare bokning av internationella tågresor

Martin Leijnse och Ruth Pöttgen ger en bra beskrivning av utmaningarna med Lunds universitets klimatmål i sin insändare. I flera delar ser vi samma saker och vill gärna tydliggöra hur arbetet framåt ser ut.

När halveringsmålet sattes var det till största delen ambitionsdrivet och universitetet ville signalera vikten av att minska klimatavtrycket, inte minst från tjänste­resor med flyg där medarbetare själva kan påverka valet av resesätt. Utifrån 2022 års siffror såg det ut som att universitetet var på väg att nå målet, då flygresorna hade minskat till 60 procent och universitetet hade tagit med sig erfarenheter från distansmöten under pandemin. Klimatutsläppen från flyg­resorna ökade under 2023 till 90 procent av nivån före pandemin. Under samma period ökade också antalet tågresor. 

Universitetsledningen är inte nöjd med hur universitetets klimatutsläpp har utvecklats. Mera måste göras för att minska utsläppen både från tjänsteresor och från inköp och lokalanvändning. Målet är definitivt att minska utsläppen från flygresorna betydligt från nuvarande nivå. Samtidigt är Lunds universitet ett internationellt toppuniversitet och detta kommer också i framtiden att förutsätta ett visst flygande. 

Universitetet vill göra det lättare för medarbetare att hitta och boka internationella tågresor. Dialoger med institutionerna behövs för att öka medvetandet om resmönster och de utsläpp dessa genererar men också för att visa på alternativ och tydliggöra universitetets resepolicy. För att nå en större förändring utreder universitetsledningen möjligheten att införa en intern avgift för flygresor. 

Universitetets viktigaste bidrag till ett hållbart och klimatneutralt samhälle sker genom vår forskning och vår utbildning. Samtidigt måste vi minska utsläppen från vår egen verksamhet. Detta kommer vi att fortsätta arbeta för och ambitiösa mål och kontinuerlig uppföljning kommer att vara delar av detta arbete.

Per Mickwitz, vicerektor

Claes Nilén, miljöchef