Idén fick han för något år sedan under ett samtal med sin handledare. När handledaren påpekade att det är de vetenskapliga artiklarna som kommer att läsas, inte i första hand avhandlingen, insåg han att det säkert stämmer, men samtidigt föddes tanken att visa att även avhandlingar kan bli lästa.
– Jag har alltid varit intresserad av att skriva och berätta en historia. Jag hade precis läst Herman Melvilles bok Bartleby, the Scrivener: A story of Wall Street som bland annat handlar om hur arbetare avkrävs mer och mer i en kapitalistisk ekonomi, berättar Frans Libertson.
– Min avhandling handlar också om beteendeförändringar för att passa in i ett system och om hur konsumenter måste ändra sin elkonsumtion när alltmer av produktionen kommer från förnybara källor. Elkonsumenterna kan till exempel behöva tvätta, diska och ladda elbilen andra tider på dygnet när tillgången på el är bättre och elen är billigare. Men det är inte alla konsumenter som kan göra det, så kravet på flexibilitet kan leda till ökad ojämlikhet och social orättvisa.
Skrev novell
I boken kände han således igen teman från sin avhandling och bestämde sig för att skriva en novell som parafraserar Melville. När novellen var klar delade han upp den i mindre delar där varje del fick inleda varsitt kapitel i avhandlingen tillsammans med AI-genererade bilder som illustrerar det kommande kapitlet. På det viset har skönlitteratur och konst blivit ett slags ramberättelse till den vetenskapliga avhandlingen.
Den fiktiva novellen beskriver och sammanfattar teman i den faktaspäckade avhandlingen. Varje del av novellen avslutas med en cliffhanger och den som vill läsa hela berättelsen drivs att bläddra från ett kapitel till nästa.
Frans Libertson menar att hans avhandling kan ses som två böcker i en, men att det finns tre sätt att läsa den på.
– Man kan läsa novellen för sig eller bara läsa avhandlingens kapitel. Eller så väljer man att läsa båda delarna parallellt.
Varför har du valt att göra så här?
– Det talas mycket om att hitta nya sätt att kommunicera vetenskap och jag tror starkt på storytelling som kommunikationsverktyg. Fiktion kräver sällan förkunskap och läsaren behöver inte känna till några akademiska termer. Jag vill göra min forskning mer tillgänglig för en bredare publik och då tror jag det krävs något som sticker ut.
Fotnot: Frans Libertson disputerade den 24 maj med avhandlingen The stories of user flexibility – An exploration of flexibility capital for a just energy transition (Lunds universitets forskningsportal).
