En av slutsatserna i rapporten som presenterades i början av höstterminen är att lärare, både vid LTH och andra fakulteter, behöver fundera över vad syftet med undervisningen faktiskt är och tydliggöra det för studenterna. Undersökningen visar att en hel del av de studenter som inte är närvarande ändå är väldigt engagerade, och klarar sina studier bra.
– Vi är ju ett campusuniversitet, men behöver kanske ändå tänka mer på hur vi kan använda studenternas engagemang snarare än att enbart stirra oss blinda på fysisk närvaro, säger Sandra Nilsson, lärare i datavetenskap och pedagogisk utvecklare vid LTH.
”Det gäller att göra rätt saker”
Det är Stina Regnér och Jesper Samuelsson, båda civilingenjörsstudenter och amanuenser, som med hjälp av bland annat fokusgrupper och en enkät har undersökt varför studenter väljer att inte närvara. Projektet initierades av Sandra Nilsson. Hon hade en längre tid hört snacket i korridorerna bland kollegor som upplevde att studenterna i allt lägre utsträckning valde att delta i föreläsningar och övningar på plats.
– Samtidigt behöver vissa institutioner skära ner av ekonomiska skäl, och då gäller det att göra rätt saker. Jag kände att vi inte hade en aning om vad rätt saker faktiskt är och en startpunkt var att ta reda på vad studenterna gör, varför de inte är här och vad de gör i stället, säger hon.
Två typer av frånvaro
Någon formell närvarostatistik finns inte, men i slutet av varje kurs brukar studenterna få skatta sin egen närvaro och där syns en nedåtgående trend. De båda amanuenserna konstaterar att sjunkande närvaro är ett globalt problem som har funnits i årtionden och inte enbart är ett resultat av pandemin.
I intervjuer med studenter har de kunnat identifiera två typer av frånvaro – temporär och strategisk.
– Temporär frånvaro kan bero på att man blir sjuk, att det uppstår en schemakrock eller att man prioriterar att åka på träning. Inställningen är att så fort det andra är avklarat ska man fortsätta att närvara. Den strategiska frånvaron är ofta triggad av att det har hänt något som gör att studenterna ifrågasätter om de lär sig tillräckligt effektivt. Exempelvis känslan av att hamna efter när du varit sjuk, säger Jesper Samuelsson.
Krock mellan olika förväntningar
Att ”ligga i fas”, det vill säga att hänga med i den schemalagda studietakten, är ett välkänt begrepp på LTH, berättar Stina Regnér. Om man av någon anledning inte ligger i fas kan stressen bli stor och självförtroendet sjunka, vilket gör att många försöker plugga i kapp på egen hand. De vill helt enkelt använda tiden så effektivt som möjligt och bedömer att egenstudier då är det bästa. Att klara tentorna är den viktigaste drivkraften snarare än viljan att förstå allting.
Här blir det ofta en krock mellan studenternas och lärarnas förväntningar på undervisningen.
– Det blir problem när lärarna är missnöjda med studenternas frånvaro, men ändå har en examinationsform som inte kräver närvaro i undervisningen. Jag tror att man behöver schemalägga moment som tydligt leder mot examination, så att studenterna känner att närvaro tar dem närmare målet, säger Sandra Nilsson.
Ser undervisning som ett tapasbord
En annan sak som har blivit tydlig under året är att det inte finns en definition av begreppet undervisning som delas av alla. För vissa verkar det handla enbart om schemalagd undervisning, men för de frånvarande studenterna är det betydligt bredare.
– De ser undervisningen som ett tapasbord med många små rätter. Föreläsningar är en, men här finns också kurslitteratur, andra böcker, videor på Youtube, Google, en kompis att fråga, en AI-resurs och en inspelad föreläsning. Om det läraren erbjuder inte faller mig i smaken behöver jag inte beställa in det, för jag blir mätt ändå, säger Stina Regnér.
